DAG 82-87: REHAB & NYA PLANER

Att komma hem i tisdags och bara få lägga mig ner och vila var som en dröm för mitt onda bäcken. På torsdagen hade jag lyckats få en tid hos naprapaten som tryckte och masserade på en massa jobbiga knutor i både rygg, bäcken och lår. Inte så värst skönt, men välbehövligt. Att gå till naprapaten är relativt dyrt eftersom de inte tillhör landstinget, så nu på torsdag ska både jag och Jonathan istället testa en Kiropraktor som tillhör landstinget. Håller tummarna att han ska vara lika bra som naprapat Catarina Lindh på Forma.

Det tog inte lång tid från att vi kommit hem tills Jonathan kände sig rastlös. Instängda i en lägenhet i stan var ju inte riktigt planen. Vi har tidigare diskutat att börja med yoga och nu hittade Jonathan ett yogaställe i närheten som höll träningar för nybörjare och som tillhandahöll hjälpmedel för personer med fysiska begränsningar. Perfekt tänkte vi som både känner oss rätt stela och aldrig varit några viga yogisar.

Viyoga hade de ett nybörjarkort för 600 kr för en månad så det köpte vi båda två. På Viyoga utövas en yogaform som kallas Iyengar Yoga, som utvecklats av BKS Iyengar (1918-2014), som är en form av Hatha Yoga.

Jag hade för ont de första dagarna vi var hemma så Jonathan fick yoga på ensam. Men ikväll ska jag iväg på mitt andra pass. Ska bli skönt!

Tanken är att yoga på här hemma i ca 2 veckor till, sedan har vi hyrt en bil för att ta oss till Gäddede, Hemavan, Kvikkjokk och Björkliden för att hämta upp våra utskickade depålådor. Depålådan i Åre kommer vi att hämta någon månad senare då vi hyrt en liten stuga i Duved under 3 veckor för att åtminstone få lite fjällkänsla. Förhoppningsvis kommer min kropp att må lite bättre framöver så att vi kan göra några dagsturer, och jag vet att Jonathan ser fram emot att springa lite bland fjällen även om hans ben fortfarande är rätt klena sedan långpaddlingen.

Vi har lite fler planer framöver men de spar vi på till nästa vecka... :-)

Veckans bästa: Att äta indisk mat på en gräsmatta på Långholmen i den härliga svenska sommarvärmen.


/Sara

DAG 81: REFLEKTIONER PÅ EN AVBRUTEN TUR OCH VAD GÖR VI NU?

Jag och Sara har planerat och förberett för den här turen länge. Både paddling, cykling i två olika etapper och vandringen. Allt skulle klaffa. Och med facit i hand så har det fungerat mycket bra. Planeringsmässigt iallafall. Det som inte höll var våra kroppar. 
 
Under tiden vi planerade detta så fanns ju hela tiden risken att något skulle gå fel antingen före eller under själva genomförandet. Det skulle i princip kunna vara så enkelt som att jag klev ur bilen och snubblar och stukar handleden i Svinesund innan paddlingen. Eller att någon av oss hade fått feber som inte gav med sig eller något annat av allt som kan hända en människa. 
 
Men alla sådana saker har vi klarat oss ifrån. Anledningen till att jag behövde avbryta var för att mina axlar inte klarade av påfrestningen från ryggsäcken. Jag fick ont helt enkelt. Det har aldrig hänt mig förut att jag fått så ont av att bära ryggsäck. Jag har burit många tyngre ryggsäckar än så här både under värnplikten och på fritiden. Och betydligt längre sträckor än vad vi nu har gått. Trött blir man ju av att bära tungt, och det hade jag räknat med, men det här var något annat. Det gjorde ont som om det var dåligt på något vis. 
 
Det enda jag kan tänka mig är att mina axlar inte är återhämtade från paddlingen och att nackspärren jag drog på mig i Gävle-trakten även inverkar på detta. 
 
Det är inte mycket att göra åt. Jag är naturligtvis mycket besviken men jag har ändå varit mentalt inställd på att det kanske inte håller. Det var en lång tur jag hade planerat. Cirka 5,5 månader. Det jag nu får göra är att se till det jag faktiskt har klarat av.
 
Jag har planerat paddlingen tillsammans med Micke och den har vi genomfört i stort sett enligt plan. Till och med en dag snabbare än planerat. Det är en lång paddeltur som bitvis går i svåra vatten. Och jag ser inte mig själv som en riktig paddlare men kan nu ändå lägga ett Blått Band till handlingarna. Jag är mycket nöjd med det. 
 
Jag har även planerat och genomfört en 50 mil lång cykeltur ensam genom dom norrländska skogarna. Jag cyklade på 4 dagar och hade en vilodag. Då kom jag fram 2 dagar före plan. Jag cyklade på fruktansvärt dåliga cyklar som inte alls var anpassade för mig. Men här stod prisfrågan i centrum eftersom jag ändå skulle göra mig av med cykeln efter bara en vecka. En av dagarna cyklade jag dessutom över 170 kilometer. I tid räknat var det längre än när jag cyklade Vätternrundan 2011. Det var en skön vecka för mig själv där jag fick köra i mitt eget tempo och inte behövde anpassa mig till någon annan. 
 
Vandringen och cyklingen som jag och Sara planerade kändes också mycket strukturerad. Och vi har lärt oss mycket på det inför framtida turer även om det kanske kommer dröja ett tag innan vi ger oss på något så här långt igen. Vi fick ju också 8 vandringsdagar även om alla kanske inte var lika njutningsfulla. 
 
Så hur går vi vidare nu? Jag har fortfarande ett år ledigt från mitt jobb. Planen var att åka till Nya Zeeland och vandra genom hela landet efter vårt sverigeäventyr. Nu kommer det inte att bli så eftersom vi inte riktigt vågar lita på våra kroppar för en så lång tur med facit i hand. Till att börja med kommer vi att vara hemma i Stockholm någon vecka för att ta hand om kropparna. Det blir lite besök hos naprapat och en del yoga till att börja med. Efter det kommer vi att hyra en bil och åka runt till stationerna dit vi skickat våra depåer och hämta upp lådorna. Det ligger trots allt mycket mat, kläder och utrustning där som vi lagt ner mycket tid på att förbereda och det är även värt en del pengar. Så det vore tråkigt att bara låta dom ligga där. 
 
Exakt vad som händer sedan är inte bestämt än. Men vi har tid på oss att göra upp planer. Bloggen kommer vi att fortsätta uppdatera men inte lika frekvent som tidigare. Vi tänker oss ca 1-2 gånger i veckan. Vi skriver bloggen mycket för oss själva men det är såklart kul om andra läser och kanske även har nytta av något vi skriver om. Så kika gärna in här då och då om du har några minuter över. 
 
Och vikten då? Hur har det gått med min kroppsvikt undrar du ju såklart. Ja när vi kom hem till stan igår så vägde jag mig. Jag låg på 93 kilo. Och det var efter frukostbuffé, pizza och godis i Narvik. Så jag gick alltså ner 5 kilo till efter paddlingen. Det hade ju varit kul att se vad jag hade vägt om vi hade klarat hela vandringen. Jag gissar på att jag hade stabiliserat vikten runt 88 kilo. Men det får jag aldrig veta.
 
Dagens bästa: Sund viktminskning med mat och motion från 100 kg till 93 kg. 
 
/Jonathan 

DAG 80: BESLUTET

Beslutet att bryta Gröna Bandet känns rätt men är ändå smärtsamt. Men det är inte den fysiska smärtan som är värst för min del. Det värsta är att behöva avbryta något som vi planerat och sett fram emot så länge. All tid, pengar och energi som gått åt till förberedelserna. Den glädje som jag känt inför att komma iväg och den tunga besvikelse som jag nu känner över att inte kunna fortsätta. 

Trots det vet jag att det är rätt beslut. Att köra mig själv i botten är något jag är bra på och gjort förut. Att förvärra mitt pågående utmattningssyndrom är inget jag önskar. Jag har bara en kropp och den måste jag ta hand om.

Imorse anlände vi till T-centralen vid 10.30. Jag kunde knappt gå av tåget. Min höft gör så förbannat ont. Jonathan fick ta båda ryggsäckarna och långsamt, mycket långsamt tog vi oss ut på gatan för att ta en taxi hem.

Väl hemma gapade kylskåpet tomt så Jonathan tog sig iväg till affären och sedan drack vi hemmagjord smoothie och njöt av att slippa äta gröt.

För min del blir det nu vila fram tills på torsdag då vi båda har lyckats få en tid hos naprapaten. Hoppas verkligen att hon ska kunna hjälpa mig med mitt bäcken/höft och Jonathan med hans nackspärr.

Dagens bästa: Att ha lyckats ta mig hem.

/Sara