DAG 61: SKAVANKER HOS EN LÅNGPADDLARE

Distans: Haparanda - Vilodag nr 2
Sträcka: 0 km
 
Inte för att vara sån va men Haparanda är en riktigt gudsförgäten håla. Det är liksom ett ställe man gärna passerar. Vi har försökt hitta en restaurang tills på fredag kväll då Cindy och Mattias kommer upp hit. 
 
Vi har googlat och frågat folk på stan. Det är nästan så att folk skäms för att säga att det inte finns någon restaurang värd namnet mer än Stadshotellet. En kvinna vi pratade med sa att det finns ju några pizzerior och en restaurang som heter Ponde. Dom skulle visst ha bra mat hade hon hört men hon var ändå skeptisk. Klientelet på Ponde var väl inte Haparandas flashigaste direkt. 
 
Vi går i alla fall in på Ponde för att kolla läget. Sommarmenyn består av tre rätter. En hamburgare, en pasta och en ceasarsallad. Eventuellt gick det att göra salladen vegetarisk. I övrigt verkade alkoholkonsumtion stå i centrum på det här stället. Vi tackade och gick. 
 
På finska sidan i Tornio hittade vi ett bättre alternativ med lite mer på menyn. Närmare vår camping dessutom. Så det får det bli. 
 
Jag har även lyckats få kalufsen trimmad. Inte det lättaste. På den fjärde frisörsalongen vi frågade sa hon att hon kunde klämma in mig mellan två andra kunder eftersom jag bara skulle raka av allt. I övrigt var det fullbokat ända till nästa vecka. Jag trodde inte det skulle vara ett problem att hitta en ledig frisör i Haparanda men tydligen är folk här måna om barret. 
 
 
Så, vilka skavanker har en gammal långpaddlare dragit på sig då? 
 
- Jag har fått så många blåsor i händerna att jag tappade räkningen. Framförallt i början. Nu är dom dock härdade men lite torra. Ringblomssalvan går varm några dagar till. 
 
- Fötterna har blivit alldeles svampiga av att ha blöta neoprenskor på sig 8 timmar om dagen. Men det är redan bättre. 
 
- Hälarna har tappat känseln på en viss punkt på utsidan. Det skedde efter cirka en månad. Mot slutet började samma punkt även göra väldigt ont när jag satt i kajaken och stödde på samma ställe på fötterna hela tiden. Jag fick vaddera med allt jag kunde komma på. Det resulterade i att fötterna somnade eftersom dom kom upp en bit och vinkeln i höften blev annorlunda. Det gick att härda ut. Känseln i hälarna får jag nog vänta på ett tag till. 
 
- Ryggen har jag haft problem med sedan 15 års ålder. Det brukar vara under kontroll med lite träning, stretching och ett naprapatbesök då och då. Ibland får jag ryggskott vilket skedde på Skånes östkust. Det var mer så att jag undrade när och inte om det skulle komma. Det var några jobbiga och smärtsamma dagar. Men det blev bättre också och har sedan hållit sig på rimliga nivåer. 
 
- Nackspärr fick jag i Sikhjälma strax innan Gävle. Den har hållit i sig sedan dess. Mot slutet var det rätt jobbigt. Svårt att titta bakåt och jag fick vrida långsamt på huvudet. Men nu när jag slutat paddla och börjat promenera istället börjar det lösa sig. Fortfarande segt men jag tror det blir bra om någon vecka. 
 
- Höfterna är stela som aldrig förr. Vi har ändå kört en del rörlighetsövningar nästan varje dag men det är såklart inte tillräckligt för att väga upp för alla timmar i kajakerna. 
 
- Axlarna och nyckelbenen har varit rätt stela också trots rörlighetsövningar. 
 
Det värsta har ändå varit hälarna eftersom det pågick så länge och bara blev värre och värre. 
 
Micke har främst haft ena baksida lår som gjort riktigt ont när han suttit i kajaken. Inga problem när han står och går men stora problem när han sitter i kajaken. Det har han löst med smärtstillande och antiinflammatoriska efter samråd med läkare. Han har även stöttat upp under låret med en vattensäck och en bit liggunderlag. Mot slutet började andra benet strula på samma sätt eftersom det fick göra hela jobbet och han dessutom satt snett på liggunderlaget.
 
Han har även haft ont i ryggen ett par dagar och varit stel i axlar och nyckelben sedan start i princip. 
 
Som tur var kom målet innan någon av oss var tvungen att kasta in handduken och åka hem. Men Micke sa vid ett tillfälle att om väderprognosen hade visat mer nordlig vind kommande dagar så hade han gett upp p.g.a. benet som inte gillade just den riktningen. Som tur var hade vi medvind några dagar då. 
 
Glamoröst värre helt enkelt. 
 
Dagens hälsning till Cindy: Tyvärr så är tältplatsen jag paxat till dig upptagen av Ole-Pekka-Mads Svensson. Han är en norsk finne med dansk brytning från Bromölla. Han hälsade att det finns plats nere vid kärret i skuggan bakom all sly. Jag försökte opponera mig men den blicken asså 😨 Så vi syns hos myggen. Jag kliar din rygg om du kliar min. 
 
Dagens bästa: Bastu med gubbarna. Finska bastugubbar asså, vilket släkte :-) 
 
/Jonathan 

DAG 60: EN LANDKRABBAS BEKÄNNELSER

Sträcka: Haparanda - Vilodag nr 1
Distans: ca 8 km promenad
 
Så...hur har livet nu förändrats efter lite kustpaddling? Tjaa, inte så värst antar jag. Har världen blivit en bättre plats? Inte för att vi paddlat klart i alla fall. Har vi blivit bättre människor? Svårt att bli bättre när vi redan är fulländade. 
 
Så vad har egentligen hänt? Vi är nu totalt 169 personer som har paddlat hela svenska kusten. Eller snarare 169 målgångar. Ett antal galningar har valt att göra det mer än en gång. Peter Magnusson som startade i natt (29/6) gör sin 7:e vända!?!? Vad är det han har missat att se de tidigare gångerna undrar jag? 
 
Nåja, alla är vi olika. Jag är mycket nöjd med att ha genomfört detta men jag har svårt att se vad som skulle kunna få mig att göra det igen. Obegränsad tillgång till lakritsfudge resten av livet kanske? Eller evig medvindspaddling i fin skärgård i livet efter detta? 
 
I alla fall inte för att få uppleva Skåne eller norrlandskusten från vattnet igen. Jag besöker gärna både Skåne och Norrland men inte från vattnet. I fortsättningen kommer jag att paddla i skärgården. Och alla Sveriges skärgårdar är värda att besöka med kajak. 
 
Efter att jag nu har paddlat 2230 kilometer längs med kusten så kan jag konstatera att jag hör mer hemma på land. Havet har mig i sitt våld oavsett hur lugnt det är. Jag kan njuta av tät skärgård med små krypvägar där bara kajaker och vadarfåglar kommer igenom. Jag kan även njuta av en överfart på 20 kilometer där målet knappt syns i horisonten. Men jag känner mig aldrig riktigt bekväm. Havet bestämmer. 
 
Jag kan sitta mitt ute på böljan och titta på kartans djupangivelse och inse att det är över 100 m djupt under mig. Tre höghus rakt ner i mörkret. Hur många badkar med vatten är det som håller mig flytande? Spelar det någon roll om det är 1, 10 eller 100 m djupt? Egentligen inte, det är ju samma krafter som bär upp mig. Men det är ändå en märklig och lite olustig känsla. 
 
Fast jag gillar att testa saker som skrämmer mig en aning. Jag behöver inte nödvändigtvis bli så bra på det. Klättring på 100-tals meter höga väggar, dykning eller ultramaraton i svenska berg och i alperna är andra saker jag tidigare testat på. Nu kan även långpaddling läggas till på den listan. 
 
I många sammanhang tycker jag att Paretos princip är bra att tillämpa. Eller 80-20-regeln som den är mer känd som. Det innebär alltså att du kan uppnå 80 % av resultatet med 20 % av insatsen. Självklart något förenklat men det är principen som gäller. Samma gäller för paddling. Jag har viss grundkunskap och jag har gått ett par kurser. Tillräckligt för att våga ge mig på Havspaddlarnas blå band. 
 
Om jag har blivit en bättre paddlare? Både ja och nej. Jag är bättre på så vis att jag är starkare och klarar av mer av både vind och vågor oavsett vilken riktning dom kommer ifrån. Jag orkar paddla 5 mil om dagen flera dagar i rad. Jag är bättre på att läsa av vattnet och se var det är bra att paddla och inte. Och jag kan njuta mer av större vatten. 
 
Jag har däremot inte lärt mig så mycket mer om hantering av kajaken i vattnet annat än framåt-paddling. Jag använder inga andra styrtag än akterligt och knappt ens det eftersom jag har roder, jag är inte bättre på min knappt befintliga roll och jag har fortfarande sluppit testa om kamraträddningen fungerar i 10 sekundmeter och 2-metersvågor som bryter över kajaken. 
 
Jag kan nu säga att jag har testat långpaddling på riktigt. Det finns mycket jag gillar med det men jag är fortfarande en landkrabba. 
 
Idag har vi tagit in på camping i Tornio som är finska sidan av Haparanda. Skönt att duscha, basta, tvätta, ladda batterierna och bara slappa. Vi har promenerat till Haparanda och handlat lite. Men framförallt har vi ätit pizza nr 10! Shit vad jobbigt det var att gå så långt på asfalt. Men välbehövligt för benen. Det blev ca 8 km promenad totalt. 
 
En pizza var sjätte dag. Så borde det alltid vara. 
 
När jag startade i Svinesund vägde jag 100 kg. Nu väger jag 98 kg enligt en våg här. Det var visserligen efter pizza och läsk. Det kan såklart vara skillnad på vågarna, tid på dygnet osv. men min känsla är att det stämmer rätt bra. Vi har varit mätta hela tiden men ändå paddlat 8 timmar om dagen. I fjällen kommer det dock bli andra bullar. Eller snarare inga bullar alls. Vi har med oss den mat vi har och det äter vi. Var 10:e dag kommer vi till en depå då vi fyller på förråden och äter upp oss lite på stationen. På vandringen räknar jag med en betydligt större viktnedgång. 
 
Kort sammanfattning av HBB blir: Kul, spännande, jobbigt, tråkigt och lärorikt. Jag är glad över att ha genomfört detta men jag kommer inte att göra det igen. Tror jag... 
 
Funderar du på att paddla HBB? Fixa tid, utrustning och kunskap. Det är bara köra. Om jag fixade det så gör du det också. Och det värsta som händer är att du inte gör det men då har du i alla fall försökt. 
 
Ett stort tack vill jag också rikta till våra sponsorer som bidragit med mat och utrustning. 
 
Peter och Martin på Stockholmkajak.
 
Marcus och Mattias på BaraBraMat
 
Pernilla på Veganlife
 
Klart lättare och trevligare med hjälp på vägen. 
 
Nedan finns en sammanställning av alla dagar under paddlingen. Sara har suttit hemma och fixat detta medan hon också förberett sig för vandringen som bör starta söndag 10/7.
 
Dagens hälsning till Cindy: Nu har vi fixat en tältplats till dig som är myggfri, sval och med utsikt över solnedgången dygnet runt. Välkommen! 
 
Dagens bästa: Slippa paddla 😁 
 
/Jonathan  
 
Sammanställning av våra dagsetapper.
 
Noll (0) myggor i tältet. 
 
Dags att slänga lite neopren. Den är riktigt äcklig eller trasig. 
 
 
Dagens aktiviteter, bastu och tvätt. 
 

DAG 59: MÅÅÅÅÅL!!!

Sträcka: Lilla Trutskär - Virtakari Udde
Distans: 37.5 km
Vind: 3-6 m/s SO 
 
Målgång efter en riktigt seg dag. Längre uppdatering kommer i morgon. 
 
Vi är sjukt nöjda i alla fall! 😀 
 
Dagens hälsning till Cindy: Bli inte starstruck nu, men du känner faktiskt två rätt grymma snubbar som paddlat längs hela Sveriges kust. När vi ses kan du väl försöka ta det lite lugnt. Du kommer få äta middag med oss och du kommer få autografer. Och nej du behöver inte tvätta händerna på jättelänge efter att du nuddat oss. Du får välja själv. 
 
Dagens bästa: Målgång såklart 😎 
 
/Jonathan 
 
Synd att det var så mycket mygg så jag inte ens hann kolla så linsen var fri från vatten. Alltså sjuuukt mycket mygg! 
 
 
Vet inte varför jag står på min karta? 
 
Paus när vi har 18 jobbiga kilometrar kvar. 
 
Mickes kajak har tagit in vatten under en tid. Idag blev det någon form av rekord då det säkert var 20 liter där i. Det var så att nästa hela aktern låg under ytan. Tur att det var sista dagen idag.