DAG 67: DEL 2 PÅ TUREN AVKLARAD

Sträcka: Karesuando - Kilpisjärvi
Distans: 109 km
Väder: Kallt, tidvis skurar och mulet hela dagen.
 
Äntligen framme i Kilpisjärvi. Och del 2 på äventyret är nu avklarat. Jag har ingen mottagning här uppe och campingens wifi fungerar inte så bra eftersom det är så dåligt väder. Så det blir lite kort nu när jag skriver på en gästdator här. 
 
I vilket fall så kom jag iväg lite lagom sent runt kl 12. Men 11 mil skulle bara ta ca 7 timmar inklusive rast tänkte jag. Och det gick ju rätt hyfsat till en början. Efter ett par mil började det dra ihop sig till regn så jag drog på mig regnstället och 2 minuter senare vräkte det ner. Det skulle inte regna något förrän på kvällen men det är ju lätt att säga när man sitter där i skuren. Det regnade i ungefär 10 km. Sedan var jag blöt och kall resten av dagen. Oooh så härligt. 
 
Snabb lunch ur termosen vid vägkanten medan jag gick fram och tillbaka och viftade undan 100000000 mygg. 
 
Konstigt nog så blev jag trött efter några timmar och insåg att jag nog inte är riktigt återhämtad från i förrigår. Men skam den som ger sig. Bara att köra på. Om jag inte cyklar idag kommer jag behöva göra det i morgon och då kommer det regna ordentligt. Kallt och motvind var det också med den fördelen att myggen inte syntes till längre. 
 
Till slut kom jag fram till Kilpisjärvi kl 20 ungefär. Försökte hitta en camping men såg ingen med en tältskylt. Bara för husvagnar. Gick in i butiken och köpte ett paket kakor och frågade om camping. Fick veta att det finns 5 km norrut. Ajdå, tänkte jag. Jag som är trött. Går ut och ser att det regnar ordentligt igen. Stannar i entrén och trycker i mig hela paketet med kakor. Jag var visst hungrig kom jag på eftersom jag inte ätit på några timmar. 
 
Cyklar sedan i regnet bort till campingen och får tag på en tältplats och dusch. Sedan mat och ner i sovsäcken och somna som ett barn. 
 
På fredag kommer Sara och då blir det först två nätter på hotell innan vi startar den långa vandringen. Då kommer vi även att dela på skrivandet här. Vi får se om det blir varannan dag eller lite mer blandat. Det lär heller inte bli uppdatering varje dag utan när vi väl har mottagning vilket kanske bara blir vid varje depå var 10:e dag. 
 
Inga bilder idag eftersom jag inte kan ladda upp något via den här datorn. 
 
Dagens bästa: Komma fram till Kilpisjärvi såklart. 
 
/Jonathan 

DAG 66: REGN...

Sträcka: Vilodag på Karesuando camping 
Distans: 0 km
Väder: Regn hela dagen och rejält med åska på kvällen.
 
Vaknade med riktigt ont i kroppen efter gårdagens etapp. Men det var ju beräknat eftersom jag ville hinna hit innan regnet. Så det var rätt ok att halta runt här på en blöt gräsmatta. Men tyvärr har jag haft ordentligt ont i huvudet också. Tror inte det beror på vätskebrist utan snarare på själva ansträngningen i sig. Inte riktigt van helt enkelt. Paddlingen var visserligen långa dagar ibland men vi fick aldrig upp pulsen nämnvärt. Igår hade jag rätt många timmar med relativt hög puls. 
 
Nåja bara att vila, dricka och äta. Släntrade över till receptionen runt kl 12. Inte en käft där men en skön fåtölj. Dråsade ner i den och halvsov tills hon som jobbade kom in efter ett tag. Vi snackade på om allt möjligt. Mest om Norrland i största allmänhet. Kul att höra hur livet funkar här uppe. Det känns nästan som att det är som ett annat land. 
 
Efter ytterligare en stund kom hennes man och satte på en kastrull på spisen. "Nu ska det bli gott med fiskrens" sa han. Jag trodde han skämtade men det visade sig att han kokade laxhuvud och laxfenor. Så medan vi satt och snackade slabbade dom i sig hela härligheten. Inte alltihop men utvalda delar tillsammans med hembakt bröd. Det var ju inte så det vattnades i munnen direkt. Jag åt en glass istället. 
 
Mmmm, det riktigt vattnas i munnen 😨
 
Jag lyckades ta mig tillbaka till tältet runt kl 14:30 för lite frukost. Tortellini, grönsaker och korv. Smaskens! 
 
Sedan var klockan helt plötsligt 19 och då blev det korv stroganoff till lunch/middag igen. Har även hunnit med lite smarrig Vivani choklad från BaraBraMat. Pratat lite i telefon och ligger nu och lyssnar på åskan och tittar på blixtarna genom tältduken. Kanske en av dom bästa stunderna som finns i livet, att vara i tältet när det är busväder utanför. 
 
Nu är kl över 23 och jag konstaterar att jag inte gjort många knop idag och ändå har hela dagen försvunnit. En bättre vilodag helt enkelt. I morgon ska det vara uppehåll i regnandet under dagen så då har jag mitt lilla fönster för att avverka dom sista 11 milen till Kilpisjärvi. Misstänker att det kommer bli lite jobbigt också men sedan kan jag vila både torsdag, fredag och lördag innan det är dags för vandring. 
 
Dagens bästa: En rolig pratstund med ägarna till campingen. Och en riktig vilodag då jag faktiskt inte gjort ett någe. 
 
/Jonathan 

DAG 65: BYE BYE BLACK BETTY

Sträcka: Några kilometer söder Om Kaunisvaara - Karesuando camping 
Distans: 174 km
Väder: Växlande molnighet och en kort regnskur

Vilken dag alltså! 

Dagen började bra med sovmorgon. Knappt en mygga ute heller så jag åt och packade i lugn och ro. Medan jag håller på så kommer en annan långcyklist förbi. Han heter Mike och är från Tyskland. 

Han hade cyklat från Tyskland och var påväg till Nordkap. Där ska han vända om och cykla hem igen. En hygglig cykeltur får jag väl säga :-)

Han stack iväg och jag kom iväg lite senare. Bara att sätta igång med att forcera gruset igen. Det var en bit kvar på det men det tog slut efter ett tag i alla fall. Däcken höll också som tur var. 

Kommer ikapp Mike efter ett par mil så vi cyklar tillsammans och snackar om ditten och datten. Han garvar lite åt min cykel och undrar hur jag tänkte där. Ja billigt antar jag eftersom jag ska kassera den sen hehehe. 

Mike on the bike. 

Vi möter även en Italienare som ska cykla från Nordkap till Italien. Folk har för mycket tid kommer jag på mig själv med att tänka innan jag inser att jag ska vara ute lika länge som dom två tillsammans. 

Efter några mil kommer vi fram till en liten lanthandel och bestämmer oss för en glass. Jag var rätt trött då och kände att jag behövde lite paus för att orka hela vägen till Karesuando. Den satt fint och sedan var det bara upp på cyklarna igen. 37,4 meter senare säger det BRAAAK. 

Min kedja hade gått rakt av. Inga problem säger Mike som har med sig ett större lagningskit än jag. Tillbaka till bänken vid affären. Där konstaterar vi att hela bakväxeln har krackelerat så pass att det inte går att laga ens på verkstad. Jag skulle behöva byta allt. Inte värt på en så gammal cykel och dessutom fanns det inte direkt någon cykelverkstad i närheten. 

Vad vi i dagligt tal kallar för trasig. 

Vi önskar varandra lycka till och så drar Mike iväg. Vi skulle ändå bara ha sällskap någon mil till innan han skulle svänga av. Så ingen idé att han väntar på att jag ska fixa en ny cykel. Jag visste inte ens hur jag skulle göra. 

Jag går in i affären igen och frågar helt enkelt om hon som jobbar där har en gammal cykel som står och skräpar. Och det visar det sig att hon kanske eventuellt, möjligtvis, troligen har. Jag får åka med hennes gubbe, som händelsevis råkar befinna sig utanför, till deras gård en bit bort. Under färden berättar han på korthuggen finsk brytning om laglösheten som råder här uppe. 

Älgen skjuter man när man ser den. Likaså både björnen, vargen, räven och renen. Samerna tycker tydligen att det är lugnt att man skjuter deras renar så länge det är för eget bruk. Det lät väl kanske något skarvat men nog kändes det som att ha kommit till en annan del av Sverige. I Stockholm skjuter folk på varandra. Skjuta på levande varelser verkar folk gilla oavsett var dom bor är min slutsats.

Han rotar i en gammal bod och plockar fram en rostig jonne. Jag testkör 12 m på en lerig åker och tänker att det här kommer bli jobbigt men vad har jag för val. Vi pumpar däcken och oljar kedjan. Tillbaka i butiken så frågar jag vad hon vill ha för den. Jag tänker mig 200-300 kr. Egentligen är den nog värd ca 0 kr. Men hon drar till med 800 kr. Hoppsan tänkte jag och insåg att jag inte direkt sitter med trumfkortet här. Jag behöver en cykel och det vet hon. Efter många om och men betalar jag 600 kr men då lovar hon att köra Black Betty till återvinningen också. 

Vi är nog båda rätt nöjda ändå eftersom jag kom vidare och hon fick 600 kr för en cykel som annars hade stått där i 10 år till innan den hade kastats. 

Dunderklumpen on the road. 

Så nu är det jag och Dunderklumpen mot Kilpisjärvi. Det är bara 4 av 14 växlar som funkar. Som tur i ett bra register. Endast frambromsen är i bruk och det är knappt. Hela cykeln knakar, knarrar, gnisslar och rasslar. Men, den rullar bättre än Black Betty. 

Stannar efter ytterligare någon mil och fyller vatten hemma hos Taina och Ove. Dom var vana vid långcyklister och hade en hel gästbok där även jag fick skriva lite. Fick en pratstund och ett glas saft också som smakade underbart. 

Taina och Ove. Härliga människor som jag blir glad av. 

8 mil kvar till Karesuando nu och jag är riktigt trött. Klockan är 19:40 och jag inser att detta kommer bli någon sorts långlopp. Kör på ca 10 km och trycker sedan i mig en hel påse chips som jag köpt i affären tidigare. Pallar inte dra fram köket och laga riktig mat. 

Nöter på med ont i hela kroppen. Inte en människa så långt ögat når. Kommer en bil i 120 km/h ungefär en gång i halvtimmen. Börjar bli hungrig igen. Stannar och äter en veggokorv och två bars. 500 Kcal rakt ut i benen. Dricker en hel flaska vatten. 

Kämpar och sliter. Till slut ser jag skylten med camping 1 km. Väl framme är det bara upp med tältet och sedan kommer regnet. MOHAHAHA lurade det med 10 min. Så grymt nöjd över att ha kämpat på hela vägen hit även om klockan var 00:30 när jag kom fram. Vilodag i morgon med gott samvete.

Tänkte först bara duscha och sova. Men devisen lyder torr, varm och mätt. Torr och varm var jag men inte mätt. Så först korv stroganoff och sedan duscha. Därefter sova. 

Middag kl 01:26.

Dagens bästa: Mycket bra som hänt med att träffa folk och orka cykla långt. Men det bästa blir ändå djurlivet. Idag har jag sett två älgar varav en riktigt nära, en stor rovfågel som jag inte vet vilken det var, tre rävar och många renar. Bra med kvällscykling. Det är då det händer. 

/Jonathan 

Typisk väg här uppe.

Renen, Sveriges kanske dummaste djur. Näst efter svanen möjligtvis. Springer framför istället för åt sidan i all oändlighet.