DAG 209-215: ÄNTLIGEN ÄR DET OFFICIELLT!

Plats: Stockholm
Väder: Ganska vintrigt och lite kyligare jämfört med vad vi är vana vid från Bali
 
Sedan vi kom hem har vi inte gjort så mycket. Träffat lite folk, sprungit lite, naprapatbesök, ätit mat vi har saknat, kollat på improvisationsteater, bio och liknande. Vi har tagit det rätt lugnt helt enkelt.
 
En härlig löptur med Erik aka Cindy på Värmdöleden. 
 
Men en stor och viktig sak har jag gjort. Möte med juryn för Havspaddlarnas Blå Band. Jag och Micke åkte hem till paddel-legenden Jim Danielsson för att redovisa våra kartor och sedan svära på vår kajakheder att det vi sagt är sant och att vi har hållit oss till reglerna. Allt gick bra och efter godkännandet och utdelning av statyetter så bjöds det på sedvanlig öl och macka samt fika. Då kände vi också att vi tillhör "gänget". Det var ju till och med så att vi blev lite paddelsugna igen. Runt kusten får vi väl dock se. Kanske nöjer oss med en skärgårdstur. 
 
Här finns vi nu med bland den invigda skaran. 
 
Snart ska jag springa mitt 100-kilometerslopp i Tjörnarp i Skåne. Jag känner mig inte direkt förberedd men det är ju inte första gången heller. Jag kommer försöka gå efter den gamla ultradevisen: "Slow is smooth, smooth is fast."
 
Periodens bästa: Ha jurymöte och bli godkänd. 
 
/Jonathan 
 
 
Jag och legenden Jim Danielsson under överräckning av miniatyrkajaken.
 
Även Micke fick den äran.
 
Thorvald, Sven och Jim granskar våra kartor och vi får redogöra för den exakta sträckan vi paddlat. 
 
Min alldeles egen :-)
 
Jims sex alldeles egna. Han vinner...
 
Mycket legendariskt här. Såhär ser den legendariska kartan i Jims hem ut. Han har paddlat kusten sex gånger i sin helhet från början till slut. Han har även paddlat fem gånger till men i olika etapper. Så totalt elva gånger har han sett hela kusten. Det är ganska mycket i kajak. Men så har han ju skrivit en bok som heter "100 000 kilometer i havskajak" också. 

DAG 62: GUBBARNA

Sträcka: Haparanda - Vilodag nr 3
Distans: ca 8 km promenad 

Sovit gott. Tvättat på morgonen. Kollat igenom utrustningen för att se vad som ska skickas hem och vad jag ska ha med på cyklingen. 

Idag kom äntligen Cindy a.k.a. Erik och Mattias upp hit. Dom ska köra hem Micke och våra kajaker. Och så har dom dessutom lämnat min underbara och undermåliga stålhäst med utrustning. Det är en riktigt dålig och lite för liten cykel. Men den var billig och jag ska ju bara ha den en vecka. 


Vill du ha en cykel + väskor finns den att hämta i Kilpisjärvi på fredag. Välkommen!

Idag har vi slappat, sorterat utrustning och bastat och sedan knatade vi in till restaurangen och trodde vi skulle kunna äta. Men köket var stängt så det blev MAX istället. Helt ok det med. 


Men gubbarna då? 

Under resans gång har ett fenomen visat sig. Det är dom pratglada gubbarna. En typisk gubbe är 65-80 år gammal och lider av glappkäft och vaxpropp. 

Dom återfinns lite överallt såsom i hamnar, campingar eller caféer. En inledande fråga om vad vi är för krabater brukar snabbt vara avklarad så att deras riktiga ärende kan komma igång. Nämligen att själva få prata tills tungan slår knut på sig själv. Samtalsämnet? Dom själva såklart. Och vaxproppen gör att dom inte hör om vi svarar något. Men det verkar inte spela någon roll eftersom dom är så upptagna med att dra gamla historier. Väl saltade naturligtvis. 

Det är inget fel egentligen men det är ett roligt fenomen. Ofta måste vi avbryta och säga att vi är på väg. Det hindrar inte nödvändigtvis fortsatt samtal under tiden vi är på väg därifrån. Dom kan prata på tills vi är utom hörhåll. 

Antar att jag själv är på väg att bli en liknande gubbe. Ska bli kul att snacka hål i huvudet på intet ont anande ungdomar framöver 😈

Dagens hälsning till Cindy och Mattias: Kul att ses och tack för skjutsen av grejerna. Syns om 100 år. 

Dagens bästa: En trevlig kväll med bastu och restaurang. 

/Jonathan 

DAG 61: SKAVANKER HOS EN LÅNGPADDLARE

Distans: Haparanda - Vilodag nr 2
Sträcka: 0 km
 
Inte för att vara sån va men Haparanda är en riktigt gudsförgäten håla. Det är liksom ett ställe man gärna passerar. Vi har försökt hitta en restaurang tills på fredag kväll då Cindy och Mattias kommer upp hit. 
 
Vi har googlat och frågat folk på stan. Det är nästan så att folk skäms för att säga att det inte finns någon restaurang värd namnet mer än Stadshotellet. En kvinna vi pratade med sa att det finns ju några pizzerior och en restaurang som heter Ponde. Dom skulle visst ha bra mat hade hon hört men hon var ändå skeptisk. Klientelet på Ponde var väl inte Haparandas flashigaste direkt. 
 
Vi går i alla fall in på Ponde för att kolla läget. Sommarmenyn består av tre rätter. En hamburgare, en pasta och en ceasarsallad. Eventuellt gick det att göra salladen vegetarisk. I övrigt verkade alkoholkonsumtion stå i centrum på det här stället. Vi tackade och gick. 
 
På finska sidan i Tornio hittade vi ett bättre alternativ med lite mer på menyn. Närmare vår camping dessutom. Så det får det bli. 
 
Jag har även lyckats få kalufsen trimmad. Inte det lättaste. På den fjärde frisörsalongen vi frågade sa hon att hon kunde klämma in mig mellan två andra kunder eftersom jag bara skulle raka av allt. I övrigt var det fullbokat ända till nästa vecka. Jag trodde inte det skulle vara ett problem att hitta en ledig frisör i Haparanda men tydligen är folk här måna om barret. 
 
 
Så, vilka skavanker har en gammal långpaddlare dragit på sig då? 
 
- Jag har fått så många blåsor i händerna att jag tappade räkningen. Framförallt i början. Nu är dom dock härdade men lite torra. Ringblomssalvan går varm några dagar till. 
 
- Fötterna har blivit alldeles svampiga av att ha blöta neoprenskor på sig 8 timmar om dagen. Men det är redan bättre. 
 
- Hälarna har tappat känseln på en viss punkt på utsidan. Det skedde efter cirka en månad. Mot slutet började samma punkt även göra väldigt ont när jag satt i kajaken och stödde på samma ställe på fötterna hela tiden. Jag fick vaddera med allt jag kunde komma på. Det resulterade i att fötterna somnade eftersom dom kom upp en bit och vinkeln i höften blev annorlunda. Det gick att härda ut. Känseln i hälarna får jag nog vänta på ett tag till. 
 
- Ryggen har jag haft problem med sedan 15 års ålder. Det brukar vara under kontroll med lite träning, stretching och ett naprapatbesök då och då. Ibland får jag ryggskott vilket skedde på Skånes östkust. Det var mer så att jag undrade när och inte om det skulle komma. Det var några jobbiga och smärtsamma dagar. Men det blev bättre också och har sedan hållit sig på rimliga nivåer. 
 
- Nackspärr fick jag i Sikhjälma strax innan Gävle. Den har hållit i sig sedan dess. Mot slutet var det rätt jobbigt. Svårt att titta bakåt och jag fick vrida långsamt på huvudet. Men nu när jag slutat paddla och börjat promenera istället börjar det lösa sig. Fortfarande segt men jag tror det blir bra om någon vecka. 
 
- Höfterna är stela som aldrig förr. Vi har ändå kört en del rörlighetsövningar nästan varje dag men det är såklart inte tillräckligt för att väga upp för alla timmar i kajakerna. 
 
- Axlarna och nyckelbenen har varit rätt stela också trots rörlighetsövningar. 
 
Det värsta har ändå varit hälarna eftersom det pågick så länge och bara blev värre och värre. 
 
Micke har främst haft ena baksida lår som gjort riktigt ont när han suttit i kajaken. Inga problem när han står och går men stora problem när han sitter i kajaken. Det har han löst med smärtstillande och antiinflammatoriska efter samråd med läkare. Han har även stöttat upp under låret med en vattensäck och en bit liggunderlag. Mot slutet började andra benet strula på samma sätt eftersom det fick göra hela jobbet och han dessutom satt snett på liggunderlaget.
 
Han har även haft ont i ryggen ett par dagar och varit stel i axlar och nyckelben sedan start i princip. 
 
Som tur var kom målet innan någon av oss var tvungen att kasta in handduken och åka hem. Men Micke sa vid ett tillfälle att om väderprognosen hade visat mer nordlig vind kommande dagar så hade han gett upp p.g.a. benet som inte gillade just den riktningen. Som tur var hade vi medvind några dagar då. 
 
Glamoröst värre helt enkelt. 
 
Dagens hälsning till Cindy: Tyvärr så är tältplatsen jag paxat till dig upptagen av Ole-Pekka-Mads Svensson. Han är en norsk finne med dansk brytning från Bromölla. Han hälsade att det finns plats nere vid kärret i skuggan bakom all sly. Jag försökte opponera mig men den blicken asså 😨 Så vi syns hos myggen. Jag kliar din rygg om du kliar min. 
 
Dagens bästa: Bastu med gubbarna. Finska bastugubbar asså, vilket släkte :-) 
 
/Jonathan