DAG 357: RESDAG IGEN

Klättring i Katalonien
Dag 8
 
Vi ställde klockan så att vi skulle hinna köra in till Lleida där jag tog tåget till Barcelona. Vi kom iväg i tid men trots det kom jag upp på perrongen samtidigt som tåget rullade in. Jag gillar att ha lite bättre marginal än så. Det fanns ett tåg till senare på dagen som jag hade kunnat åka med men då hade det blivit rätt stressigt på själva flygplatsen. 
 
I övrigt gick allt som smort och när jag väl landade på Arlanda så var Sara där och mötte mig som en överaskning. Det var kul. 
 
Dagens bästa: Få sova i min egen säng och duscha i min egen dusch men framförallt att träffa Sara igen. 
 
/Jonathan

DAG 356: SLUT SOM ARTIST

Klättring i Katalonien
Dag 7
 
Sista dagen innan hemresa till Sverige. Finaldags alltså. Jag skulle högprestera. Jag skulle glänsa. Jag skulle fanimig leda en 6:a! Men det blev det ju inget av.
 
Vi åkte till samma klippa som igår eftersom det var fint och bra klättring. Solen stekte igen. Jag orkade inget alls, varken huvudet eller kroppen var med i matchen. Jag slet mig upp för två 6:or på topprep. Och det var det. Henrik gjorde ett bra försök på en 7b men fick ge upp. Helt ok ändå eftersom det var lite över hans personbästa. Sedan var även han nere för räkning i värmen. Rebecca var väl den som glänste genom att faktiskt komma över sitt tidigare tappade ledpsyke. Vi åkte hem lite tidigare och tog det lugnt istället. Rätt skönt det också.
 
Dagens bästa: En god tortillamiddag igen för klättringen var ju inget att skryta med.
 
/Jonathan
 
Fin utsikt från klippan. 
 
Ett virrvarr av utrustning och en bäbis som äter på repet i mitten. En vanlig dag vid klippan. 
 
Time to leave. 

DAG 355: PSYKBRYT!

Klättring i Katalonien
Dag 6
 
Idag var det klättring på schemat igen. Vi åkte till ett nytt ställe som jag inte kommer ihåg vad det heter. Jag kom igång bra med en led på drygt 20 meter. Inte så hård men bra uppvärmning och jag kände att jag fick igång kroppen. Sedan körde Henrik och Rebecca lite. Det tar som sagt lite tid att klättra ute. Särskilt när man är tre blir det inte så många leder på en dag.
 
Henrik kände sig på hugget och satte en lång 7a på första försöket. Det kallas att klättra den "on sight". Alltså att man inte vet något om leden eller har sett någon annan klättra den innan. Det är det tuffaste att klara av.Även Rebecca, som haft lite psykbryt och inte riktigt vågat klättra senaste dagarna, satte två 6a idag vilket hon var nöjd med. Jag körde den ena av dom på topprep som avslutning. Alltså att repet sitter fast där uppe redan från början. Det är inte alls lika läskigt som när man ledklättrar och tar med sig repet upp vartefter. Jag var nöjd med att klara den på topprep. Innan dess hade jag försökt på en led med grad 5. Jag kom en bit men fick sedan psykbryt. Jag vågade helt enkelt inte falla eftersom bulten med repet var under mig. Fallet hade kanske blivit runt 4-5 meter. Jag vet ju att det inte är farligt men det tar emot ändå. Jag kände också att jag förmodligen skulle klara klättringen till nästa bult men det var för jobbigt ändå. Så Henrik fick klättra upp istället och sedan sätta ett topprep. Då klättrade jag hela och så kanske jag kommer våga göra den i morgon.
 
Till middag blev det tortillas. Alla var sjukt hungriga. I morgon är sista dagen innan jag åker hem på lördag. Ska bli skönt att komma hem men samtidigt tråkigt att åka ifrån Henrik och Rebecca samt all den grymma klättringen. Hemma i Stockholm finns inget liknande. Det finns en del klättring men inte alls samma kaliber som här.
 
Dagens bästa: Hmmm, att det börjar kännas lite bättre med klättringen men också tortilla-middagen. Svårt val idag. 
/Jonathan
 
Grymt väder och söderläge. Rätt jobbigt att klättra i. På sommaren är det nog outhärdligt men såhär tidigt på säsongen är det ok. 
 
Helt och fullt normalt utrustad för att säkra. Bakvänd keps mot solen, hjälm mot fallande föremål, solglasögon mot solen och säkringsglasögon mot nackspärr.